Ja nog blev det att åka till sjukhuset alltid. Jens kom hem här rätt fort efter att varit på Vc och där hade han blivit vidareskickad till röntgen. Så det var bara att hoppa in i bilen, var ju tvungen att följa med ifall han skulle bli gipsad eller så.
Hämtade upp Liam i skolan eftersom vi inte visste hur lång tid nånting skulle ta och sen styrde vi mot stan.

Upp till röntgen där det blev en del väntetid, tur det finns barnvänterum!


Lite krångel med röntgensvaret också såklart så vi fick sitta lite extra länge och vänta på det.
Och sen blev vi nedskickade till akuten. Där var vi ju inte ensamma direkt! Tog sin lilla tid där och vi trodde ju att de skulle göra nånting eftersom vi blev nedskickade till akuten, parkerade oss i barnväntrummet även här vilket underlättade för annars hade de gått åt av tristess.
Men efter några timmar kommer det en läkare, berättar att det är en spricka i foten men eftersom det har gått en tid nu sen han gjorde det och det ligger bra ihop förutom att kanterna gnager mot varandra då så är det stödbandage, stabila skor, värktabletter och att gå på hälen som gäller ett tag nu.
Han ska tillbaka om en månad till ortopeden så de får kolla om det har läkt ihop eller hur det ser ut.
Har det inte börjat läka ihop så kommer de att sätta ihop det med ett stift.
Så nu är det bara att vänta och se, hoppas på att det läker ihop.

Lucas blev lite trött och passade på att lägga sig en stund och kolla på tvn
när vi var ensamma i väntrummet.

Tv:n var ett bra tidsfördriv för Liam, fanns inte så mycket för honom i väntrummet.

Kanon med ett fönster mot ambulansintaget. Det blev många vändor till
det fönstret under tiden vi väntade.

Lucas tyckte att vi faktiskt kunde åka upp till doktorerna däruppe och ta ut bebisen också när vi ändå var där ;)
Om det vore så enkelt ;)

Glada barn när vi bestämde att det fick bli McDonalds idag, klockan var ju 19 innan vi kom från sjukhuset och att slänga ihop nån middag när vi kom hem var ju inte så lockande direkt.
Så skönt det var att komma hem! Att sitta i väntrum i flera timmar är ingen höjdare med foglossning kan jag ju då konstatera efter den här dagen. Trodde knappt jag skulle ta mig ut till bilen, fick ju springa runt från akuten och bort till vanliga parkeringen. Liam tyckte att jag gick en aningen sakta ;)

Nu tänker jag ialla fall stupa i säng! Imorron väntar bm-besök så det ser jag fram emot! Och Liam ska ju följa med den här gången också. Allihopa ser fram emot det helt enkelt :)