danielssonsgarden

Lite fortsättning från sjukhustiden... 

Blev uppskjutsade till SpecialBB där de hade sett till att vi fick ett eget rum med tanke på hur jag mådde och det gjorde*
ju att Jens kunde stanna kvar också och hjälpa mig eftersom jag var rätt svag i kroppen.
Rätt skönt att slippa dela rum denna gång faktiskt även om man inte har så mycket till sällskap då.

Kände igen flera av barnmorskorna och sköterskorna däruppe, var ju inte så länge sen jag låg där sist ;)
Blev installerade på rummet, lite nya blodprover togs och sen fick vi bara njuta.
Var väldigt skönt att få det lugnt omkring sig en liten stund.

Amningen fixade han på en gång, redan nere på förlossningsrummet. Skönt när det fungerar så fort!
När det var dags för kvällsfikat på avdelningen så hämtade Jens in lite smått och gott. Och då var det riktigt
gott att äta kan jag säga!

Natten blev lugn, han åt och sov på.

Lördagsmorronen började med nya blodprover igen och sen frukost. Inväntade att läkaren skulle gå ronden för att se vad de visade. Och ja de visade ju fortfarande inte bra proverna. Hematologerna var inte riktigt säkra på vad som hände i kroppen heller. Men nu kunde det ialla fall konstateras att det inte var järnbrist jag hade utan blodbrist. 
Fick fortsätta med kortisonet i förbyggande syfte. 
Barnläkaren var inne och kollade lilleman och det blev en stor godkänd-stämpel i rumpan. 
Jens var hemma en sväng och kom sen tillbaka på kvällen. 
Barnen var ju nu hos mormor och morfar istället. Pappa var och hämtade dem på fredagen och det var barnen glada för. 
Första gången som Elsa sovit borta nu och det gick lite sisådär hos farmor, hon kom inte till ro och var hysterisk i 1½ timme innan hon somnade i famnen. Var inte ett dugg orolig över att det inte skulle fungera hos mamma och pappa för där sover alltid barnen bra. Och ja, inga problem alls där precis som jag trodde. 

Söndagen kom och morronens blodprover var inga att hurra över. Det visade sig att blodvärdet hade gått ned ännu mera, det låg nu på 69. Och jag hade mått dåligt under morronen, yr och väldigt svag i kroppen. Att ta sig ut till matrummet var inte att tänka på för jag orkade helt enkelt inte så det var tur att Jens var kvar. 
Eftersom jag var påverkad av att det var så lågt så bestämde läkarna att jag skulle få en blodtransfusion, så två påsar blod fick det bli. Jens åkte hem strax efter lunch för att hämta hem barnen så det fick bli att ha det mesta så tillgängligt som möjligt eftersom benen inte riktigt ville vad jag ville. Barnmorskorna var gulliga och kom in med mat osv för att jag skulle slippa ta mig så långt. 
Fick trevligt besök på eftermiddagen också. Min syster Anna kom upp en sväng och hälsade på. 
Är ju egentligen bara pappa och syskon som får besöka, det hade sagts tidigare att vi kunde ses utanför avdelningen vid en soffa. Men eftersom jag inte orkade röra mig så frågade vi om det gick bra att hon kom in på rummet och eftersom det var som det var så tyckte de att hon kunde få komma in. De såg lite mellan fingrarna som de sa. 

Måste säga att det var skönt med en snäll bebis, för det fanns två bebisar som skrek hela nätterna igenom. Kan inte ha varit så roligt. 

På måndagen var det ju dags som vanligt med alla vanliga blodprover, togs ju varje morron och så på kvällarna togs det blodsockerprov eftersom jag åt kortison och det kunde höja det vilket det också gjorde. Det högsta jag hade var 11.6. 
När läkaren kom så fick jag veta att jag skulle göra ett benmärgsprov, min läkare på hematologen ville ta det och bara ett par timmar senare. Kändes ju mindre lockande kan jag säga. Läkaren förklarade ju hur de skulle göra och ja, jag hoppades verkligen att de kunde ta via höftbenet och inte behövde ta via bröstkorgen med tanke på vilken stor nål som skulle igenom! 
Hann att slänga i mig lunch lite snabbt innan de kom och hämtade mig, lilleman tog barnmorskorna hand om eftersom det inte var så lätt att ta med honom dit då jag skulle till ett annat hus. 

Blev mött av en sköterska och läkaren på hematologen och fick förklarat hur det skulle gå till och sen lägga mig på mage på britsen.. Blev lokalbedövad och sen satte hon igång.. Först gick det bra, ett ordentligt tryck bara men hon fick ju trycka ordentligt och liksom borra in med nålen. Sen kom vi ju till den delen då det inte fanns nån bedövning då de inte kunde bedöva nån viss hinna som de skulle igenom och det kändes kan man säga! 
Men sen var det snabbt klart och jag blev omplåstrad. Gick igenom med läkaren var som skulle hända nu osv och blev sen hämtad av transportören för att köras tillbaka till specialbb. 
Lilleman hade myst med barnmorskorna en liten stund och sen somnat och låg i baljan när jag kom upp. 

På eftermiddan kom Jens och barnen på besök. Elsa sken upp som en sol när hon fick se lilleman, hade velat veta vad det var för tankar som for omkring inne i hennes huvud just då :) 

Så här kul var det med en bebis :D 

Blev väldigt tomt och tyst när de åkte hem igen. På tisdagen skulle jag få åka hem såg det ut som, jag var lite piggare efter blodpåfyllningen och de såg inget större hinder över att jag skulle få åka hem. 

 

Proverna visade en liten höjning på tisdagen och som det såg ut så skulle jag få åka hem. 
Barnmorskan kom och skulle väga lilleman och hon tyckte att jag kunde duscha under tiden, jag var på väg till duschen innan men självklart så vaknade lilleman då och ville inte alls ligga i baljan. Så hon tyckte jag kunde passa på medans hon vägde honom osv. 
Och det visade sig att han hade gått ned för mycket i vikt så de skulle kolla med barnläkaren och barnläkaren ville att vi skulle tilläggsmata honom. Försökte få det till om vi inte kunde få göra det hemma, fick ju göra samma sak med Elsa. Men läkaren ville ha oss kvar till onsdagen och se så han gick upp. 
Så det var bara att stanna kvar. Matning var 4:e timme med tillägg, även nattetid så var det bara att ställa alarm eftersom jag skulle amma honom en halvtimme innan det var dags för tillägget. 

 

Jag hoppades verkligen att han hade gått upp så vi kunde få åka hem och skönt nog hade han gjort det när de vägde honom på morronen och vi fick klartecken att vi skulle kunna åka hem! Äntligen! 

Bestämde att vi skulle bli hämtade efter lunch. Passade på att göra hörseltestet och det blev mycket väl godkänd på det. Sen var det bara att göra klart rummet så vi kunde åka direkt när Jens och barnen kom.

Fick besök av barnmorskan som var med på förlossningen, hon hade sett att jag var kvar och var tvungen att komma upp och hälsa på mig. Så vi pratade lite om förlossningen, hur jag mådde nu osv. Hon var så glad att hon hade hunnit träffa mig innan jag åkte hem. 
Rätt omtalad bland barnmorskorna och läkarna, de flesta läkarna var inblandade när det gällde mig då de inte hade nån aning om vad det kunde vara som felade. Och både barnmorskor och läkare kom och hälsade på lite då och då fast de inte hade nån rond eller liknande, bara för att se hur det gick för mig. Och de kom fram och pratade så fort de såg mig i korridoren eller liknande. Så väl omhändertagen var jag verkligen under tiden. 

 

Efter lite lunch i magen var jag och lilleman klara för att få åka hemåt. Och jisses så skönt det var att få lämna det där rummet, även om personalen är helt underbar däruppe! Men inget slår att få åka hem! 

Efter att ha fixat några saker så åkte vi ned till mamma och pappa, köpte med oss en tårta till fikat också, så de skulle få träffa lilleman. 
Kom inte hem förrän sent och det var så skönt att få krypa ned i sin egen säng! Gissa om jag sov gott den natten! 

 

Torsdag fm var jag inne på Vc för att ta nya blodprover, skulle ha telefontid med min läkare Lucia på Hematologen på fredagen så de skulle tas innan dess så hon hann att få svaren. 
Men redan på eftermiddan ringde hon då hon tyckte det var onödigt att vänta med att ringa när hon ändå hade fått provsvaren, inte ofta det händer. 
Blodvärdet hade ökat mer sen sist och jag skulle fortsätta med folsyran. Tog upp varför benen kändes som att de sov hela tiden, väldigt obehagligt, och precis som jag trodde så berodde det på blodvärdet så det skulle försvinna under tiden som blodvärdet steg. 
Nya prover efter en månad och en ny telefontid, 

Nu kunde vi vara hemma och njuta av våran nya familjemedlem! 

En vecka gammal 

 

Dags för en liten rapportering kanske :)

Får väl ta det från början.

I torsdags, 3/10, mådde jag hur konstigt som helst, kunde inte stå på benen så jag tog mig inte ens mellan sovrum och toalett utan hjälp från Jens.
Hade tid till barnmorskan vid 12.30 så det kändes bra att det skulle bli en kontroll.

Kom dit, fick ta prover och inte visade de nåt bra inte. Järnvärdet var nere på 82 och barnmorskan ville skicka in
oss till förlossningen så hon gjorde ett samtal dit.
Alla andra prover såg bra ut, mer färg i ansiktet hade inte skadat såklart. Men det var bara att bli klara hos bm och sen åka hem för att hämta grejer till barnen, få tag i barnvakt och sen hämta Liam i skolan.

Lämnade av barnen hos farmor och faster och sen in till förlossningen.
Fick ligga med ctg och det togs en massa blodprover. Läkarna bestämde sig för att jag skulle ligga kvar och att det skulle bli igångsättning dagen därpå eftersom jag ändå var öppen 3 cm när vi kom in och barnmorskan hade gjort en hinnsvepning.

Värkar hade jag ju också, rätt kraftiga till och från men inte regelbundna. De hjälpte till med att jag öppnade mig
1 cm till under natten men inte mer.
Fick morfin under natten för att jag skulle kunna vila men den gjorde ingen större nytta, under nån timme bara. Sen var det bara att andas genom värkarna eftersom vi hade ett rum utan lustgas osv och alla andra rum var upptagna med de som var lite längre fram i födandet.

Förmiddan fick vi spendera i det rummet också då det var fullt fortfarande. Men läkarna var inne under ronden och det bestämdes att så fort det fanns ett förlossningsrum ledigt så skulle jag flyttas in och det skulle tas hål på hinnorna. Men först fick jag en spruta kortison, de ville börja medicinera med det ifall jag hade någon infektion i kroppen.Strax efter kl 13 så blev ett rum ledigt och läkaren kom. Blev en elektrod på bebisens huvud och sen togs det hål på hinnorna. Sen var det bara att vänta.. De skulle ge det en timme för att se om det kom igång utav bara detta eller om det behövdes sättas in dropp.
Oturligt nog räckte det inte enbart med att ta hål på hinnorna så det fick bli det där förbenade droppet ändå.
Så runt kvart över 2 sattes droppet in och sen började det hända grejer. Värkarna blev starkare och jag fick börja med lustgasen. Har ju haft dropp både med Liam och Lucas och vet att om de ställer droppet för högt så får jag superstarka värkar direkt och ja, man kan ju säga att det blev likadant denna gång fast det gick fortare nu.
15.10 så började jag få etablerade värkar och vid 15.15 började jag få krystvärkar, barnmorskan gjorde en undersökning och jag var bara öppen 5 cm. Men under tiden som hon undersökte så öppnade jag mig de resterande 5 cm och som hon sa, det var ett djävulskt tryck neråt. Så hon kallade in en barnmorska till, undersköterskan och så ringdes det efter läkaren.
Krystvärkarna var nog de värsta jag har varit med om, trots de tre tidigare gångerna. De blev otroligt intensiva och det blev inget uppehåll mellan dem. I "vanliga" fall så blir det ju ialla fall nån liten paus mellan dem så man hinner andas något men inte här inte.
Lustgasen fick bli min bäste vän ;)
Läkaren hann precis in och ställa sig bredvid mig när bebisen såg dagens ljus.

Kl 15.21 så föddes det en liten kille.

 

Så min magkänsla stämde bra denna gång. 

Var lite seg på att komma igång att skrika men efter en liten stunds masserande så kom han igång.
De hade stenkoll på hur jag mådde och så var de ju tvungna att hålla koll på blödningar osv lite extra med tanke mitt redan låga blodvärde.
Supertrött efter förlossningen men det är ju inte riktigt klart där heller..
Moderkakan kom ut och ja, det syntes lite på den att det hade varit en till inne i magen tidigare.
Behövde inte sys ett dugg den här gången heller skönt nog. De klämde och kände på magen med jämna mellanrum och jag höll på att flyga i taket varje gång. Jag hade ju haft så ont i magen, i flera veckor, så jag knappt kunnat ta på den själv och nu efter förlossningen var det ju inte bättre direkt när de skulle klämma på den.

Fick in grattisbrickan, kände mig först hungrig då jag inte hade ätit eller druckit nånting på två dygn men fick inte ned en enda tugga.
Annars brukar det där vara det godaste som finns. Men däremot fick jag i mig en hel del vätska, blev med en gång supertörstig.
Jens var snäll och gav bort sin dricka också ;)
Då bebisen hade lite låg temp så fick Jens ta av sig tröjan och lägga honom mot bröstet och så packades bebisen in i filtar. Så där fick han sitta en liten stund :)

Blev lite väntan på rummet sen innan vi skulle flyttas upp till SpecialBB. Dels ville de ju att jag skulle kunna gå på
toaletten men det är ju inte det enklaste när man inte har druckit nånting tidigare. Men efter lite om och men så
beslutade de att jag skulle få åka upp ändå.