Länge sen det skrevs något härinne och det verkar vara flera av er som väntat på en uppdatering :)

Tiden har inte riktigt funnits till att sitta med bloggen, de flesta uppdateringarna görs via instagram istället men får ge mig på ett försök att bättra mig här på bloggen också.

Det största som hänt sen sist är såklart vårat nytillskott Malte :) Vi höll graviditeten hemligt tills vi hade gått halvvägs, pga flera olika anledningar. Mest pga den negativitet som kommit från vissa håll under tidigare gravidteter. Så även om vi har varit superglada så har man inte velat dela med sig pga negativiteten. Strax innan jul fick mina föräldrar och syskon reda på det, gick liksom inte att dölja. Resten fick reda på det efter jul och sen valde vi att gå ut med det offentligt. Och precis som vi misstänkte så var det ju inte alla som hurrade direkt... 

Graviditeten var rätt okej ändå, åkte dock på graviditetesdiabetes så det blev många extrakontroller, lite extra  ultraljud och så fick jag ju ta stick i fingret sju gånger om dagen. Men alla värden låg bra med lite ändring av kosten bara så jag slapp att börja med mediciner. Och anemin hängde ju i såklart.

Ångesten över att förlossningen närmade sig fanns dock, mest pga den senaste förlossningen plus att nästan alla förlossningar gått riktigt fort.
Och med tanke på att de gått fort så fick jag ju åka på många kontroller för att se om det fanns möjlighet till igångsättning, om det var moget.
Kroppen ville dock inte alls som jag så det blev övertid, trots riktigt starka förvärkar där även personalen trodde det var på gång flera gånger med tanke på vad ctg-mätaren visade.
Sista veckan innan han föddes så var vi inne nästan varje dag, dels för bedömning och för att jag hade såna starka förvärkar med täta mellanrum. Hade med andra ord en rejält lång latensfas denna gång. Förlossningsberättelsen får ni i ett annat inlägg, vilket påminner mig om att jag inte ens har skrivit Iduns förlossningsberättelse ännu så ni kanske får den snart också ;)

Annars har det mesta rullat på, det är fullt upp med barn och djur. Många möten kring barnen och för att få allt att funka i skola osv. Kön till BUP verkar bli längre hela tiden, så de har inte fått komma dit ännu. Möten med arbetsterapeuten har vi dock haft med lite jämna mellanrum.
Love har ett kedjetäcke som han testar just nu, han får bara testa då han inte kan få ett eget utskrivet förrän han har en ev diagnos.
Elsa har fått melatonin för att lättare kunna somna och kommer i dagarna att få ett kedjetäcke också, även där får hon det ju bara under en provtid eftersom det gäller samma för henne, att det måste finnas en diagnos innan hon får ett utskrivet.
När vi var i våras, då de hade stått i kö i ett år som det sas från början var kötiden, så fick vi veta att det iallafall var 6 månaders väntan till. Och när vi var i september hos arbetsterapeuten så frågade vi igen, och då var det helt plötsligt minst 6 månaders väntan till. Så vi lär nog få vänta tills nästa vår innan de får tid.
Skolan kommer dock att skicka in en del som de hoppas kommer att påskynda dom.

På djurfronten har det ju blivit en del tillökning. I år blev det inte att stå på några djurmarknader då vi bara fick fyra kaninungar som klarade sig. Men det blev inköp istället.
Det har blivit kycklingar inhandlade, så det finns ett gäng olika raser av dom här på gården.
Och det har även flyttat in fler kaninungar och så två små minigrisar.
Vårt första kläck med äggkläckningsmaskinen misslyckades, då fanns ankägg och hönsägg i den.
Andra omgången så blev det fyra kycklingar.

Vi försöker hinna med så mycket som möjligt här hemma på gården nu innan vintern slår till. En hel del projekt som måste bli klara så det är rätt stressande, jag som inte ska stressa alls...
Det går lite sisådär om man säger så.
I veckan hoppas jag på att vi ska komma igång med att gjuta golv i lösdriften.
Grisarna kommer nog få bo kvar där de är nu för jag tror inte att vi kommer hinna med att bygga till deras del.
Vilket också gör att vi inte hinner bygga nytt till kaninerna inomhus, för att förbättra chanserna att kunna ta ungar på dom i tid. Ljuset avgör massor när det är dags för parning, därav att jag hellre skulle vilja ha dom inne i stalldelen. Plus att det är lite trevligare att hålla på med dom och fodra när man inte behöver stå ute i kyla, regn och snö.
Har ju bilder i huvudet på hur jag vill att det ska se ut, men nån gång ska det väl bli klart.
Likaså att hönshusen och de nya gårdarna behöver bli klara.
Så projekt finns som sagt, men för lite tid känns det som. Så stressen kommer hänga på mig ett tag till. Tyvärr känns det i kroppen, alldeles för mycket vissa dagar. Då kommer trycket i bröstet.
Men men, får hoppas att vi hinner så mycket som möjligt innan snö och kyla.

I år har vi ju även ett skolbarn till, Love har börjat förskoleklass. Som han har sett fram emot det. Och han trivs jättebra med sin fröken och klasskompisar.
Elsa har börjat 1:an, Lucas i 5:an och Liam har börjat på gymnasiet. Han läser transportlinjen på
Vretagymnasiet. Han bor där i veckorna så han slipper resetiden varje dag. Och än så länge så trivs han ;)
Leon går sitt sista år på förskolan och är nöjd med att ha fått börja gå i 5-årsgrupp.
Idun är fortfarande hemma, även om hon gärna skulle vilja stanna kvar på förskolan när Leon lämnas. Så hon längtar nog lite efter att få börja men vi får se när det blir.

Blev ett väldigt långt inlägg, ska som sagt försöka bättra mig på att skriva härinne.

Nu ska Leon och jag ta och göra klart den kakan som vi har bakat, fixa lunch och sen väntar lite städning av kaninburar.

Ha en riktigt bra dag!