Ja igår var det dags för det som vi har gått och väntat på ett tag nu!
Var supernojjig innan och har varit det ett tag också.
Igår var det nämligen dags för ultraljudet!

Allt såg bra ut och liten låg och sov till en början men snart satte h*n igång att sprattla ordentligt.
Så fort hon satte manicken på magen så såg jag hjärtat direkt, lite av en lättnad ialla fall. Börjar kunna de där maskinerna nu ;)
Vi fick dock inte någon bra bild med oss hem, de gånger hon hade kunnat få bra bilder så tog hon inga?!
Den här krabaten envisades, precis som Axel, med att ligga med ryggen uppåt. Hade inga planer på att snurra runt inte. Men huvudsaken var att allt såg bra ut, just nu ialla fall. Sen är det bara att fortsätta att nojja sig ett bra tag till, undrar när jag kommer kunna slappna av....

Blev bakåtflyttad en dag så det stämde ju ganska bra med tidigare vul som jag gjort. Så Bf blev 11 juni istället för 12 juni. Skönt att det var lite åt det hållet ialla fall :)

Illamåendet är lite bättre nu, har kunnat ta bort eftermiddagsmedicineringen ialla fall, ett steg i rätt riktning. Ska bli skönt när jag kan sluta med dem helt!
Att man redan läcker bröstmjölk, fogar som bråkar, illamående, svårt att äta vissa saker, det kan jag ta :D
Bara liten stannar kvar därinne hela vägen ut!

Tack så jättemycket för alla gratulationer på både fb, via sms, msn osv :)