Ja det är något jag längtar efter just nu. Att få tillbaka orken.. 

Sen i april så har jag haft blodanemi. Gjorde ju inte saken bättre att jag blödde från maj till augusti konstant, och de hittade inte varför det berodde på. Inte pga graviditeten iallafall och de kunde inte se var det kom ifrån. 
Sen slutade det ju i missfall.. 
Proverna skulle följas upp i höstas, det hände ju inte. Vc har ju inte blivit till det bättre här direkt efter att de bytte lokaler osv, snarare tvärtom.. 

På jouren såg läkaren att jag hade haft anemi och valde att skicka mig för provtagning en gång till och ja, det låg ju väldigt lågt fortfarande.. Och nu den senaste veckan så har jag mått så dåligt. 
Och jag känner ju igen symtomerna med tanke på att jag har anemi varenda gång jag är gravid. 

Jag går med konstant rejäl huvudvärk, yrsel, energilös. dålig aptit osv... 

I måndags ringde jag vc för att det funkar inte alls. Hon tyckte först att jag skulle vänta tills den 6 februari då jag har en tid till en läkare för att följa upp lunginflammationen. 
Men sa att det går inte... Så igår fick jag åka och ta prover och så skulle vi se vad de visade om vi skulle gå vidare med det nu. 

 

Ringde idag för att få provsvaren och ja, de såg ju inte bra ut. Men helst skulle jag vänta till den 6 februari.... 
Men tillslut fick jag en tid idag. 

Om jag blev något klokare? Inte det minsta... 
Han gjorde undersökningen, blodtrycket var lite lågt men det hade med anemin att göra enligt läkaren. 
Han klämde och kände på magen, han var lite orolig för min lever.. 
Jag hade tydligen haft dåliga värden på levern 2013, utan att någon hade sagt nåt till mig eller gjort nåt åt det, vilken bra sjukvård... 
Men ingen öm lever eller så. 
Precis som jag misstänkte så blev enda ordinationen järntabletter... Som jag redan tar och det gör ju tydligen ingen skillnad. Eftersom jag inte har fått upp järnvärdet sen förlossningen så tyckte han också att jag skulle kontakta Kvinnokliniken så att de får göra en ordentlig koll, så att det inte sitter några myomer osv. Eller att inget annat är galet där. 
Och visar inte det något så kan det bli aktuellt med en mag-och tarmkoll igen, är ju visserligen många år sedan jag gjorde en, 14 år för att vara exakt.. 
Men han vill veta varför jag inte får upp järnvärdet, innan han ev beslutar om järnsprutor osv. 
Så jag får gå och må dåligt ett tag till, ett bra tag till antagligen... Så hur jag ska stå ut vet jag inte. 

Står i valet och kvalet om jag ska gå till nån annan läkare också, inte på vc här då. 
Men får kontakta kvinnokliniken först och se vad de säger. Han kunde ju skriva remiss men det gick fortare om jag ringde själv sa han... Det återstår ju att se. 

Så nu ska man alltså hinna försöka ta tag i sig själv bland alla barnens möten osv. Jag sätter alltid mig själv i sista hand så det kan bli intressant. Men måste nog för jag orkar ju inte ha hand om barnen, att se till att alla får på sig kläder tar musten ur mig totalt tex. .. 
Läkaren undrade hur jag orkade stå på benen, men vad har jag för val?! Jag kan ju knappast sitta eller ligga ned hela dagarna. Och nån hjälp till att få må bättre ser jag ju inte ut att få på ett bra tag.