Hej då nappen

Förra lördagen höll Leon bara på att bråka i bilen när vi var iväg till stan. Och han slängde iväg nappen för att sen ta av sig bältet för att hämta den, blev många stopp... 

En av gångerna försvann nappen under sätet och vi sa att den inte gick att hitta. Sen tänkte vi att vi kör på med att ta bort nappen. 

Och så beroende som han varit av den så trodde vi att det skulle bli ett helsicke. 
Ja, resan hem blev väldigt högljudd visserligen. 
När det var läggdags så frågade han efter den några ggr men inte mycket mer än så. Och dan därpå frågade han nån gång bara. 

Jag som trodde att det skulle bli svårt att sluta med napp för honom, varit värst av alla barnen med att vara beroende av den. Men det gick bra mycket smidigare än jag hade garderat mig för. 

Så lite över en vecka utan napp och det går galant. Han hittade en napp idag och jag trodde att han skulle stoppa den i munnen men icke. 
"Kolla mamma, jag hittade en napp. Men jag är ingen bebis längre utan en stor kille så vi slänger den" 

Så ja, nu har vi inget nappbarn sen längre. 

Han drog dock till med en olat när han slutade, att slicka sig kring munnen..

Nu ser det riktigt bra ut mot hur det har sett ut. För han har varit helt knallröd och sårig. Men ringblomssalvan har gjort underverk. Man får säga till honom lite då och då dock. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0