För er som följer oss på fb och instagram vet hur våran vecka har varit och den oro som följt oss. 

Allt började i förra fredagen. Liam och jag var i stan och uträttade lite ärenden när jag fick sms från Jens att Lucas, Elsa, Leon och Idun hade åkt på magsjuka. 
Idun kräktes några ggr under fredagen, på lördagen kräktes hon en gång men fick se behålla all den vätska som hon fick i sig. Och vi började ge vätskeersättning redan på fredagen. 
Vi skrev upp allt som hon fick i sig för att ha koll på hur mycket hon fick, 750 ml totalt. 
På kvällen så blev hon lite mörkare under ögonen och vi ringde 1177. Och de tyckte att vi skulle avvakta lite först eftersom det var magsjuka och hon hade ju ändå fått i sig bra med vätska. 
Men Jens åkte in. När hon sattes i bilen var hon med, plockade med saker osv. 
När Jens sen stannar på Erikstad, 20 min senare är hon mycket slöare. 

In på akuten, först är det lugnt och de får komma in på ett rum, tas lite vanliga kontroller. 
Och de får flytta till ett annat rum. Sen helt plötsligt så blir det bara kaos. 
De springer iväg med Jens och Idun i en säng till ett akutrum. De borrar hål i båda hennes ben för att sätta en akutinfart, där dropp går in på 15 min. Här är hon så pass påverkad att hon inte ens reagerar på att de borrar i benen på henne. De borrade i båda benen men kom sen underfund med att de bara skulle sätta i ena benet. Syrgas får hon också. 
Hon körs ner till IVA där hon kopplas upp till EKG och EEG. Och sen börjar de förbereda för att sätta in en infart. 
Jens ringer hem och säger att personalen vill att jag kommer in direkt. 

När jag kommer in så håller de fortfarande på att försöka sätta en infart. Får lite snabb information och vi får stå och se på när de sticker henne om och om igen.. Det vill sig inte alls och de testar på de flesta ställen. 
Narkosläkaren är dock envis. I vanliga fall så söver de barn när de ska sätta infarten på andra ställen än i händerna men han tycker det är onödigt att söva henne så han fortsätter. 4,5 timme senare så har han fått in en infart i halsen och hon kopplas upp på dubbla dropp, med olika saker i. 

Hemskt att se sin lilla skrutta ligga i den stora sängen.

Sen tillbringade vi ca ½ dygn nere på IVA. Ständiga kontroller och personal inne hela tiden. 
Hennes mage kraschade totalt så det blev många blöjbyten och hon var helt illröd i rumpan. 
Hon hade ont i magen och det var ju inget man kunde göra som hjälpte. Lycka när hon fick äta en flaska ersättning, det gillade hon. 



Hon fick ett litet får av personalen på IVA. 
De kommer in från röntgen för att göra en lungröntgen, ett måste då de satt en infart i halsen. För att se så att inget går ner i lungorna. Inte så populärt hos lillskruttan då en sköterska var tvungen att hålla upp henner armar när de röntgade. 
Och allt ser bra ut. 
En läkare kom in framåt 11 och tog bort den infarten som hon hade inborrad i benet. Skönt att bli av med en grej. 
Jens och Liam dök upp strax efter, Jens hade åkt hem på morronen. 
Och strax därefter så blev det transport upp till BAVA. 



Nya prover tas, hon får äta lite och sen är det bara att vänta. Hon sover ju såklart mycket, ont i magen dock så det blir en del ledsna stunder. 


Ständiga kontroller och de vill att hon ska äta majsvälling. Det är dock inte alls populärt hos henne då hon inte alls gillar det. Hon får i sig lite iallafall men hon är så arg mellan varven. 



När mamman varit hemma och kommer tillbaka så blir man både glad och ledsen. Och hon somnade i famnen, lillskruttan. 


Under tisdagen visade hon dock lite av sitt vanliga Idun. Och hon började skratta igen <3 
Efter att ronden gicks på morronen så ville de se hur hon åt fram tills nästa rond vid 14, de ville gärna skicka hem henne på permission då de vet att barn tillfrisknar fortare hemma. 



Läkaren var sen nöjd med vad hon hade fått i sig och vi fick åka hem på permission på tisdagseftermiddan. 
Skönt men lite oroligt att lämna sjukhuset. 
Hämta upp barnen och sen styra hemåt. 



Läkaren tyckte vi kunde testa att ge både ersättning och majsvälling, men hemma ratade hon majsvällingen totalt. Däremot fällde hon en hel flaska ersättning direkt. 
Och hon var så glad över att vara hemma. Hon blev så glad när hon fick se syskonen också. 
Hon var så uppe i allt att hon vägrade att sova. 



På onsdagen var det dags att åka tillbaka till sjukhuset. Kl 9 skulle vi infinna oss så att vi var på plats när ronden gick. En tjej med lite mer färg på kinderna som jag kunde knalla in med. 



Hon blev dock lite orolig och ledsen när vi satt i behandlingsrummet och väntade på läkaren, räckte typ att vi kom in på avdelningen så märktes det på henne. Så nog kände hon igen det trots att vi hade varit isolerade på rummet. 
Efter två timmars väntan så kom läkaren och det var samma underbara läkare som hade skickat hem henne på permission. Skönt att få en läkare som hade träffat henne tidigare. Och han blev superglad över att hon var mycket piggare och var rosig om kinderna. Och allt såg bra ut och hon hade ätit jättebra hemma så han skrev ut henne. Sen fick vi vänta en stund till innan sköterskan kom och tog bort infarten i halsen. 
Och det var inte så roligt.. Hon blev så ledsen lillskruttan, värst var nog att ta bort själva plåstren tror jag. Stygnen och infarten var inte lika farliga att ta även om det kändes också såklart.