Häromdan kom äntligen kallelsen till lillskruttan. Ok, det är inte så länge sen remissen skickades och det tog typ en vecka för att få hem brevet. Men har ändå känts mycket längre och man går och kollar efter en massa tecken hela tiden. Förhoppningsvis är det ju bara ett ofarligt hål som läker ihop av sig självt.

Nu känns det som en lång väntan tills det är dags istället. Men dagarna brukar ju gå fort annars.

Nu väntar vi fortfarande på Loves tid till ögon. Karin kollade idag men det fanns ingen tid bokad till honom ännu. De brukar vara snabba med tid när det är små barn sa hon men inte denna gång tydligen. Är ju en månad sen idag som remissen skickades.
Får hoppas det dyker upp ett brev snart.