Kan väl vara på sin plats med en liten uppdatering kanske.. 

Någon bebis har det inte blivit, för det blev ingen igångsättning igår heller. Tappen hade inte minskat nånting sen onsdagen. Och läkaren var allmänt konstig, vet att jag hade henne när jag låg inne med Love men då hade jag ju redan fött osv så det blev väl en annan sak då. 

Jag håller ju inte på att dö så det är inte så "akut" med igångsättning tyckte hon. Och hon menade på att jag skulle försöka ta hand om Love och Elsa själv ändå trots yrseln, svimningarna osv. Och att jag skulle ge mig ut och gå, lätt när man knappt kan stå på benen för man är helt energilös. 
Att jag inte kan äta alt inte får behålla det var tydligen inte så viktigt heller. 
Kom ju in på hur de två senaste förlossningarna gått och hon höll ju med om att de hade gått riktigt snabbt. 
När Jens då sa att vi kanske inte kommer hinna in om det blir som med tex Elsa, att jag öppnar mig med svaga värkar och sen kom krystvärkarna. 
Nej men då får ni föda hemma eller i bilen, det går lika bra det. Känns ju tryggt, är ju liksom inget jag har lust att göra direkt och det är ju det jag har varit nervös för nu ett tag, att vi inte ska hinna in. Jag vill ha kontroll på läget. 
Bm säger att vi säkert kommer hinna in medans läkaren säger att vi kanske inte gör det utan får klara oss själva.. Tryggt värre... 

Hon bokade iallafall in en ny tid för bedömning så nästa vecka är det dags för ett besök igen. 
Läkaren var ju igång och drog massor i tappen för att försöka skynda på det lite och sen dess har jag haft ont och delar av slemproppen har lossnat så förhoppningsvis har det hänt lite tills nästa besök. Förhoppningsvis så pass mycket att de kan ta hål på hinnorna.
Allt hänger ju på vilken läkaren man får träffa också, tyvärr. Får hoppas på en bra helt enkelt. 

Vill inte ha det som efter Loves förlossning, att inte riktigt känna den glädje man vill känna efter en förlossning för att man har mått psykiskt dåligt pga måendet man har haft innan.