Ja det kan man säga att jag började morronen med i lördags. För jag hade närkontakt med golvet... 
Reste mig upp på toaletten och skulle gå ett steg och benen viker sig och jag faller ihop på golvet, slår i rätt rejält och huvudet in i duschkabinen och väggen. 
Jens kommer infarandes och undrar såklart vad som hände.. Fick hjälp att sätta mig upp och med alla hormoner i kroppen så går det ju inte få nån hejd på de där jädra tårarna heller. Men till slut kom jag upp och satte mig i sängen istället. Ont i huvudet och öm i kroppen redan då. 
Det blev inte bättre med tiden om man säger så. 
Skrämde nog Liam en del också när han kom och fick reda på det för sen när jag skulle ta på mig kläder och gå på toa så satt han utanför i sängen för att han ville ha koll så det inte hände igen. 

Sen blev jag beordrad att lägga mig i sängen för vi skulle lyssna på bebisens hjärtljud. Inte för att jag föll utan för att jag tyckt att bebisen rört sig mycket mindre under ett dygn. Hjärtat pickade på fint och h*n blev irriterad över att ha angelsounden tryckt mot magen. Och ja, sen efter det så har bebisen hållt igång som h*n brukar göra. 

 

Jens tyckte att jag behövde komma ut och se nåt annat än husets väggar så han släpade fram rullstolen och packade in den och barnen i bilen och lyckades få ut mig till bilen också. 
Blev en sväng till K-rauta för att köpa blommor, Ikano fick sig ett besök och hm ja det råkade bli lite mer kläder till bebisen ;) middagen fick Ikea bjuda på. Sen fick det bli en sväng in till Maxi innan vi styrde hemåt. 
Skönt att komma ut lite bland folk även om man (läs jag) känner sig otroligt lat som sitter i rullstolen när man liksom egentligen inte har nåt riktigt handikapp.

Väl hemma igen var det dags att inta soffan och inleda lördagsmyset med film och godis.