Tänk...

Tänk att man låg på förlossningen så här dags för ett år sen. 
Dock ville de ju skicka hem oss flera gånger eftersom ingenting hände men vi vägrade. Nästan 6 mil till sjukhuset och jag kände verkligen i kroppen att det var dags även om värkarna inte var dunderkraftiga.. 
Ingen smärtlindring mer än dusch och alvedon, Till slut bestämdes att vi skulle vara kvar över natt och jag fick en morfinspruta för att de trodde att det skulle ge med sig då eftersom de verkligen inte trodde att det var dags.. 
En timme efter att jag fått sprutan så kände jag att jag ville krysta och ringde in personalen som undersökte och jag var helt öppen och fick krysta.... Chockade personalen lite eftersom allt gick så fort sen, de hann ju inte ens få fram alla grejer eller fixa till sängen... 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0