Jag skrev inte att han hånskrattade. Men att meddela någon att barnet har dött i magen i v.18 och man sitter och skrattar högt, tar emot samtal och gör en del brister i sin tystnadsplikt osv.
Han hade en som gick bredvid honom och även han var besvärad över hur han betedde sig.
Det är skillnad på ett leende och att sitta och skratta högt.
Det är lite svårt att ta fel mellan dem.

Om du förlorade ditt barn, skulle du då vilja höra att det här är ingenting, det är glömt om några dagar! Då är allt som vanligt igen.
Och det ska då komma från en läkare som jobbar med förlossningar.
Det är inte att peppa.. Och jävligt professionellt.

Att komma med såna kommentarer som han gjorde när vi mötte honom när jag var inlagd. Det är inte kul att höra när man ska föda fram sin döda son!

Och jag är inte ensam som har fått vara med om detta med den här läkaren. Det finns flera och alla har inte förlorat sitt barn utan bara varit på undersökningar eller så.

Som sagt, jag har inte skrivit ut exakt allt som kom upp under de tillfällena som vi hade med honom att göra. Så det finns mer negativt om honom.


Btw, ett brev skulle inte göra nån skillnad, han skulle inte ta åt sig ett dugg. Han är en aningen självgod.

Visst han kanske är bra när det kommer till snitt, men fasen inte annars.