Sjukhuset.
Efter att ha sett vilken förlossningsläkare som de har valt att följa så kändes det inte alls bra. Blir illamående bara av att se honom.
Det var han som betedde sig som en idiot, snällt sagt, när jag fick beskedet om att Axel hade dött i magen, skrattade osv osv.Och det var han som vi mötte när jag vankade omkring för att sätta igång förlossningen och menade på att det här var snart överstökat och att vi hade glömt det om några dagar. Då var allt som vanligt igen menade han på. Jag är otroligt glad att han hann att gå av sitt pass innan förlossningen var klar.
Ja det kom en hel del annat ur munnen på honom också. Men jag blir bara mer irriterad ju mer jag skriver så jag skippar det.
En del tycker han är underbar, de som han har gjort kejsarsnitt på, medan flera som gått igenom samma sak som jag eller som varit på undersökningar osv har fått stå ut med urusel behandling från honom.
Pratade senare om detta med en annan person på sjukhuset och de tyckte att vi skulle anmäla honom, det fanns mycket i grund för att göra det, men hur skulle vi ha orkat det då också samtidigt som vi försökte ta oss igenom något hemskt.
Egentligen borde man ha tagit tag i det senare, för att förhindra att fler får samma behandling, men jag vet inte om jag paller det än faktiskt.
Han kanske är så van så att han inte tänker sig för. För någon kanske skulle behöva upplysa honom om finkänslighet? Råkade också ut för några okänsliga personer på sjukhuset men över det stora hela så är jag väldigt nöjd med dom=) Fast som sagt dom kanske skulle behöva påminnas lite! Kram till dig!
Hejhej! Tänkte bara kika in och önska dig en trevlig dag! :)
Idiot kan man ju säga, minst sagt! Inte lärt sig att bemöta människor eller, kan man undra. Han har ju inte gjort det direkt lättare för er. Nä, dålig läkare helt enkelt. Alla som jobbar med sådant där jobbiga situationer uppstår ska ha så pass mycket vett innanför skallbenet att man inte sitter och skrattar, oavsett hur van man är. Allvarligt talat, skratta?!
Kramar till er!
Följa varandra via bloglovin'? :)
gud vilken idiot!!
Varför inte skriva ett brev till läkaren och berätta hur du känner det ? Hur illa berörda ni blev. På så sätt kan du ju få lite upprättelse; man behöver inte anmäla. Hur skall han annars få reda på sin bristande empatiska förmåga ? En tanke bara.
Och jag i min tur tror inte att jag att han HÅNskrattade utan mer som att föröka avväpna situationen med ett varmt leende. Kan du förstå skillnaden ? men just då i din sorg så läser du av situationen som att han skrattade åt din misär?
Jag tror att han helt enkelt försökte vara peppande och deltagande på sitt sätt!
- att det blir bättre om några dagar !
men det är ju inte precis som du kanske ville höra/ta till dig just då man är ju så uppe i sin sorg.
Min bror gick bort och jag fick ett brev av en gammal barndomskamrat och jag valde att tolka hela brevet som hon gotta sig i min sorg tills det slog mig att det var hennes sätt att vara deltagande i min sorg. att hon tänkte på mig . Det finns inga rätt eller fel. Vi är olika och även hur vi bemöter sorg. Man ibland riktar man sin ilska/sorg fel . Eller fel och fel man är arg och då är det bra om det finns någon hackhöna och överösa sin ilska/sorg över.
en tanke bara eller 2 - nu skall jag ut med min hund !
kram/Nina
