Idag var morfars begravning. En jobbig dag med andra ord. För exakt 18 år sen, just idag, så begravdes kära mormor. Åren bara flyger fram :(

Blev jobbigt bara av att stanna på parkeringen, att veta vad som väntade. Värre såklart när vi kom in i kyrkan och när vi hade satt oss och musiken började så gick det inte längre. Tårarna rann..
Känns som en evighet som man sitter där även om det inte är så länge egentligen, men när man kämpar för att inte bryta ihop totalt så går det sakta. Satt och skakade som ett asplöv, förmodligen alla spänningar.

Det blev ett vackert sista farväl av älskade morfar. Nu finns mormor och morfar sida vid sida och de behöver aldrig lämna varandra igen.



Morfar, du finns i våra hjärtan, nu och för alltid.
Du är otroligt saknad och du har lämnat ett tomrum efter dig.
Men alla minnen efter dig finns kvar.
En dag ses vi igen, ta hand om mormor, farfar och lille Axel <3